BLODSPÅR SOM BERIKNING

Kursdatum: 19-20/5-2018
Plats: Alvesta 
Tider: lördag 09.00-17.00, söndag 08.00-17.00
Lärare: David & Maria Selin
Kurskostnad: 1900 Sek
Anmälan: 0739-844806, info@hundutbildningsgruppen.se

LÖRDAG
09.00 Start
09.30 Nybörjarspår – teori
10.00 Nybörjarspår – praktik
11.00 Återsamling och praktikgenomgång
12.00 Lunch
13.00 Jaktlusten hos olika hundar
13.30 Spårintresse (test)
14.00 Spårteori
15.00 Enkelt fortsättningsspår – teori  
15.30 Enkelt fortsättningsspår – praktik
16.30 Återsamling
Ca. 17.00 Avslutning

SÖNDAG
08.00 Start och genomgång av lördagens spår
09.30 Hur man väljer slutspår
10.30 Avancerade spår och spårvarianter
11.00 Lunch
12.00 Spårpraktik
14.00 Problemlösningar
14.30 Spårpraktik
16.00 Hur man tränar till anlagsprov
Ca 17.00 Avslutning 

 

BLODSPÅR en aktivitet - men med många resultat!!!

Tio skäl till varför man skall träna sin hund i blodspår:

1.
Det ger hunden möjligheten att bli ”eftersökshund”.
Om man tränar sin hund i blodspår, så tränar man den samtidigt till att bli ”Eftersökshund”. En eftersökshund är en hund som spårar upp skadat vilt, så att en jägare kan avliva djuret. För att lära hunden hur den ska arbeta, så tränar man den att spåra efter
en släpad skank (nedre delen av t.ex. ett rådjursben) och blod som droppas ut. Alla hundar kan bli eftersökshundar. Det finns nästan alltid ett behov av duktiga eftersökshundar, från både jägare och polisen. Så om du lär upp din hund till eftersökshund, så kan du göra en stor djurskyddsinsats.

2.
Det tillgodoser hundens jaktbehov.
ALLA!!!! hundar har ett medfött jaktbehov. Blodspår är ofta den enda chansen att ge hunden utlopp för det. Blodspårträningen passar alla typer av hundar. Vi har varit med om att träna fram både vinthundar, brukshundar och vanliga sällskapshundar, till duktiga blodspårhundar. En förutsättning för det är, att träningen är upplagd för just din typ av hund. Man kan t.ex. inte träna en Schäfer, på samma sätt som man tränar en Drever.

3.
Det kan hjälpa, om du har problem med att din hund jagar olovligt.
Det är på snudd till omöjligt att stoppa en hund som har börjat jaga olovligt, från att fortsätta. Så därför rekommenderar vi, att du istället ger hunden utlopp för sitt jaktbehov, genom att träna blodspår. Då dämpas hundens jaktlust. Samtidigt som du lär den att bara jaga, när du ger tillåtelse till det.

4.
Det ger din hund ett riktigt arbete
Lek och cirkuskonster kan aldrig ersätta din hunds behov av ett riktigt arbete. Blodspår är ett riktigt arbete.

5.
Det kan hjälpa dig och din hund att komma överens om vem som ska bestämma.
Ett av de vanligaste problem som vi hundägare har, är att få hunden att acceptera när vi vill få den att sluta, med något den håller på med. En av orsakerna är att hunden ofta upplever att vi försöker styra den hela tiden (”den få aldrig vara hund”). Då kan man se att hunden protesterar genom att ”trotsa”. Det är lätt att lösa en sådan konflikt genom att låta hunden få huvudrollen i en situation, samtidigt som man visar att man själv har huvudrollen i alla andra situationer. Blodspår är väldigt ofta det bästa sättet att ge sin hund en huvudroll på.

6.
Det är en bra motionsform.
Blodspår ger hunden bra motion. Det är en lugn träning som inte riskerar att ge hunden skador. En hund som spårar, arbetar med nosen i ”backen”. Detta gör att hunden arbetar med ryggen. Då förebygger man en mängd skador. Förutom ”dragträning” och simning, är spårarbetet den enda sättet att få hunden att arbeta med ryggen.

7.
Det minskar stressproblem.
Stress är ett annat problem, som många har med sina hundar. Korrekt upplagd blodspårträning, lär hunden att den bara uppnår sitt mål, när den har slutat att stressa och koncentrerar sig. Den erfarenheten har man som hundägare stor nytta av i andra situationer. En hund som får aktivitet blir en lugnare hund.

8.
Det förbättrar kontakten mellan dig och din hund.
Alldeles för ofta arbetar vi emot våra hundar. Hunden vill göra något, medan vi försöker hindra den. Detta leder ofta till att hunden förlorar förtroendet för oss. När man tränar hunden i blodspår, hjälper man hunden att uppnå ett mål. Detta stärker kontakten.

9.
Det leder till att man kan tävla i blodspår.
Om du tycker om att tävla, kan blodspår vara en tävlingsform som passar både dig och din hund.

10.
Det ger dig en chans att njuta av naturen!!!!
Blodspår är inte bara ett sätt att låta hunden få utlopp för sina behov. Det är också ett underbart sätt, att själv få njuta av naturen.

Men framför allt ger det hunden utlopp för sina behov!!!!!

© Maria & David Selin

Artikel skriven av Efwa Blass – Av oss utbildad blodspårinstruktör mm…

Vad i hela friden är man för människa egentligen?

Man går på kurs, man betalar för ett nytt problem, problem att hantera sina nya “tändningar”. Problemet är inte att hunden blir en annan hund, problemet är att du blir en annan människa! Den här gången var det en kurs som heter: Blodspår som aktivering.

När man nu gått kursen, trots allt, och kommit hem så börjar redan problemen. När man nu ska åka någonstans så är frågan ska jag ta med mig alla “hobbyprylar’? Hunden, blodstaven, skanken och diverse andra saker. Eller ska man bara ut och leta saker för att senare kunna utföra sin nya hobby? Leta trafikdödade djur och potentiella spårställen, eller ska vi bara åka till farmor, som det var tänkt från början, utan att titta i vägkanten.

Kurser tar fram sidor man inte visste man hade. De där sidorna hunden hade visste man ju lite om, men att jag hade sådana sidor??? Det var nog bara kursledaren som visste vad som skulle ske, och han höll snällt inne med den informationen. Jo, lite varnade han oss, men…

Att det skulle vara kul för oss? Nej, bara nödvändigt ont, för att hunden ska få en rättvis aktivering och en huvudroll.

Vem trodde att det skulle vara särskilt kul att i sly och skog med värme och en ofantlig mängd blodsugande mygg, springa med en hink halvruttet blod och stämpla mossa och sten och dra ett ben av ett avlidet djur efter sig? Dessutom svär man till delen man drar i ett snöre bakom sig. Man svär därför att det döda hakar i överallt, det fastnar och hoppar. Snöret lindar sig snabbt fast i en gren och överraskar en efter en del ryckande genom att fara genom luften och smälla till en på benet med ett slask.

Och hur långt man än går hamnar man bara trettio meter in i skogen. Fast....det bör läggas till blodspårets fördel.

En bra sak att göra när man står i skogen med blod och skank är att stanna upp ibland, annars kommer du slå i och skrapa upp dig mer än nödvändigt. Skrapsår och blåmärken är de vanligaste symptomen av blodspårsjukan, blåmärken är de fläckarna som är blå och sitter mellan myggbetten, de sitter kvar längre, men kliar mindre.

Skrapsår tenderar att uppkomma i ansiktet och på händer. Rivsåren kan vara svåra att upptäcka precis när man är klar med spårläggningen då såren avger lika mycket blod som blodet i hinken gör. Om man har möjlighet så bör man åka hem medan spåret kallnar och plåstra om sig, så att ansikte och händer är mer skyddade, tills man ska ut efter hunden i 200 knyck. Har man inte tänkt att åka hem mellan, Ja, då sitter man där, blodig överallt och luktar skunk. Man har ingenstans att tvätta sig, man får snällt sitta där med blod på händerna och bida sin tid. En halvtimme eller mer, för att sedan rusa ut i skogen och hitta skanken 15 sekunder efter man släppt på hunden. Tyckte man att man fick grenar i ansiktet när man lade spåret så får räkna med tiofalt värre nu när man ska ut efter hunden.

Men vaddå?

Det var faktiskt jättekul! Det här var något man skulle kunna göra jämt. Ha blod, och skank, i frysen. Speciellt när hunden man har visar sig vara hundra gånger bättre än man någonsin kan tänka sig. Även efter kursen kommer jag att tvivla varenda gång jag ser rumpan på min hund försvinna i linan. Men varenda gång hittills så har han hittat den, likdelen. Han har tyckt att jag gjort det alldeles för lätt för honom, och det talade han tydligt om för mig genom att bara hitta den utan vidare. inga svårigheter var svåra nog. Jag underskattade min hund. Vilket kursledaren sa redan innan. Men det trodde man ju inte på.

Och det är där tändningen för matte kommer in. Det ska fanimej gå att “lura” honom någon gång. Tillåtna medel och kunskapen, som man fick med sig från kursen, ska få honom att jobba, bättre, mer maniskt och kanske han tänder till också? Då är vi ett team. Vi kan se på varandra med glimten i ögat och jag säger: ”Den här tar du inte din fan, den här har gjort allt för att du inte ska hitta den. Den har trixat och hoppat, drevat och blodat, du hittar den inte den här gången”

Och jag vill att han ska se på mig och säga: ”Du har ‘lurat’ mig så många gånger, du tror att du är bäst, men jag kan det här. Jag kan alla dina knep. Inget…..  och jag menar inget, kan stoppa mig. Häng med och kolla, när Kungen visar hur man gör!”

Äntligen ett sätt som är enkelt och kul för oss båda två.

Det passar mig, inga direkta regler. Gör det så svårt du kan bara. Det passar min hund också. Han gillar svårt.

Vi kanske t.o.m. ska utnyttja det här till en bra sak, eftersök på riktigt. Ja, ni ser att gå på kurs inte är att rekommendera.

Det värsta med blodspårkursen, och det vet nog kursledaren också, är att det är först någon dag efter kursens avslut som verkligheten kommer smygande. Det är först då som man inser vad man gjort. Att det inte bara var hundens jaktintresse som fick sig en skjuts, utan hundens ägare önskar benen av allt vilt så att man ska få springa efter sin hund i skogen. Man börjar tillverka blodstav av revaxör tutor. Frågar alla grannar om de jagar. Var, när, hur och framför allt VAD!?

“Kan du inte vara så snäll och spara alla ben på rådjuret? Jag ska ha dem i ett snöre och springa ut i skogen med dem.”

“Va?” “Närå, jag är inte sjuk. Jag har abstinens”

Allvarligast var nog att det var helt fel årstid att gå kursen. Det visste han också, kursledaren. Att ju längre man får vänta desto mer desperat blir man. Sommaren bjuder inte på bästa blodet och några skankar har man inte hunnit spara på sig.

Jag kan på fullaste allvar garantera att jag många gånger svurit mig blå över att jag åkt förbi tio fullt godkända harar på motorvägen. Man inser också helt plötsligt att man ser kaninen på grannens tomt på ett helt annat sätt.

Men våran kursledare såg till att vara bosatt i mörkaste Småland, dit ingen människa hittar igen utan detaljerad karta. Långt ifrån alla nya offer. Och när han lade sig på natten efter vi åkt hem, trött på Stockholmare och deras fasoner, så skrattade han rått åt oss, och somnade gott.

Tack för en urkul helg! Jag är fast.

//Efwa

 

 


http://www.adventuredogconference.se
ADVENTure Dog Conference

http://www.hunddagisutbildningen.se
HUNDdagis-föreståndarutbildningen


HUNDutbildningsgruppen
Åäng, Ljungsäng
342 92 Alvesta

0739-844806
info@hundutbildningsgruppen.se


Besökare just nu: 10
Sidvisningar: 450374
Unika besök: 312276


www.tildemedia.com